Att se möjligheter.

Livet är inte alltid en dans på rosor, men oavsett vad man dansar på så har vi ändå förmågan att dansa på ett sätt eller ett annat. Lyssnade på en föreläsning(för andra gången) av Mikael Andersson. Kanske inte världens bästa föreläsning men han lämnade kvar lite tankar. Han pratade om hur man måste plocka bort o:et i omöjligt, och visst har man varit på många sådana föreläsningar. Men Mikaels förutsättningar, född utan armar och ben, ger lite mer tryck bakom påståendet "ingenting är omöjligt"...ibland behöver man lite perspektiv på livet. Så jag föreslår att vi fortsätter att dansa, vare sig det är på rosor eller på lite tuffare underlag.

Och det är precis det vi gör här hemma i Åby, dansar oss igenom våra nya rutiner. Esther har varit på dagis i över en månad nu och visst är lämningarna lite jobbiga med tårfyllda ögon och "mamma-skrik" när jag går, men så fort jag lämnat rummet är hon redan på andra tankar och en hel lång dag med lek och bus kan börja, hon vill inte att det ska ta slut ens när vi hämtar henne! Hon har charmat all personal och verkar trivas som fisken i vattnet. Så mammahjärtat får stå ut en period med morgon-gråt helt enkelt! En dans på tårar och lite oro, men det går snabbt över.

Nu kommer våren och sen sommaren,underbara värme och återigen inser jag vilket underbart hus vi har, vilken trädgård, så många möjligheter och framförallt vilken enorm lekhage för Esther! Hon utforskar allt, gräset, gruset, buskarna, stentrappan, altanen, å sen gärna stentrappan igen!

Nåväl, nog med babbel. Nästa inlägg kommer jag förhoppningsvis göra min blogg mer rättvis(med tanke på temat, då tänker jag inte på vinet:) för imorgon ska jag å Esther på loppis-runda!!!

Kram på er!!