Kan verkligen uppskatta dom 5-15 minuterna som man bara sitter tyst och känner lugnet svepa över när det är dax för nattning...alla dagens intryck samlas som i en liten ask och drömmarna tar sen vid bakom dom små ögonlocken. Det är nog den mest fridfulla stunden på dagen.
Likt lilla Esthers drömmar så tog också mitt jobb vid i måndags efter 9 månader av mammafikande, matande, simmande, promenerande, skratt, gråt, himmel och frustration(en kort men väldigt beskrivande bild av tiden som gått). De sista veckorna av den tiden fyllde jag panikartat av så mycket mamma-dater och Esther-mys som det bara gick, jag fick skuldkänslor för att jag inte hade utnyttjat min ledighet till att vara och mysa mer med den finaste lilla tjejen, ångrade alla frustrationsutbrott, tänkte att jag kunde varit en bättre mamma helt enkelt. men sen insåg jag plötsligt att jag ändå varit good enough, mina egna krav på att vara en bra mamma har kanske inte alltid varit rimliga att uppnå så hur kan man då straffa sig själv för att inte klarat av och springa ett maraton när löparskorna aldrig varit använda?!
Jag gav mig själv en klapp på axeln och lämnade i söndags-kväll över stafettpinnen men en bra känsla i kroppen. En känsla av att jag älskar mitt jobb och att Niklas är den bästa pappan som förtjänar minst lika mycket egentid med vår dotter som jag har fått. Och att träffa henne efter en heldag på jobbet är som en liten bit av himlen, varje dag! Gammal vardag blir ny vardag och prioriteringarna blir annorlunda, på ett bra sätt!
Ni får några bilder på fina saker också, äntligen uppsatta:)
3 kommentarer:
Bra sammanfattande skrivet, kloka ord det där... Du fick mig att fälla en tår, älskade dotra. Som sagt nu stundar en ny fas i livet och man får inte glömma bort att ta vara på stunderna tillsammans. Niklas är världens bästa pappa och du är världens bästa mamma, fråga Esther!! Kram
Du e ju söt du mor:) puss på dig!!!!
Men käre tid kvinna vad du skriver bra!! Vill läsa mer mer mer :)
Skicka en kommentar