Hur gick det där?

Jaha...det gick ju inget vidare! Från och med nu lovar jag att inte lova mer uppdatering för det händer ju uppenbarligen inte. Men jag försöker så gott det går. Livet som tvåbarnsmor överraskade mig visst, framförallt när det kommer till EGEN-tid. Det existerar i princip inte...ikväll, 4 månader sen Axel föddes är första kvällen som båda barnen sover innan klockan 20.00. Och då tror vi inte att Axel sover för natten...nej nej, men kanske nån halvtimme till!

Men hur är då livet nu? och hur går det med loppis och vin? Jo, inte så mycket loppis men desto mer vin. haha! Livet är ju troligtvis som det ska med två blöjbarn, ett som trotsar var 5:e minut och ett som är vaket hela dagarna men lite missnöjd med att bara vara 4 månader och inte kunna springa runt och härja som storasyrran. Ja så är det. upp och ner men man försöker hålla kvar vid upp så länge som man bara orkar. Men ibland är det såklart kaos, och som tur är så har jag LÄST att det är okej. ..då är det okej. Lämna och hämta på dagis..skrik..härj...mat..skrik...läggdax..skrik..ja osv.osv.
Det är svårt att sammanfatta några månader här i ord men sammanfattningsvis kan man väl säga..LIVET. Det är ju så det är, livet händer här och nu, varje minut. och precis som alla äldre och visa har sagt till mig...jag njuter så gott det går, mellan vansinnesutbrotten!!

Sitter i detta nu och tittar på en av många to-do-lists, det står...tvätten, försäkringskassan och byrån i hallen. Ja, eller bloggen!

Förra helgen va en fin helg. Axels dop med massa firande hela helgen lång...många som säkert trodde det skulle blir dop-bröllop, men näää, vårt bröllop, när det nu än blir, ska få en egen dag!! Avslutar här med lite bilder från dopet. Och bara så ni vet...Axel har vaknat ungefär 3 gånger under tiden som detta inlägg blev till!!!

Dags igen

Ja nu är det kanske dags för ett nytt inlägg. Jag vet inte riktigt vad som händer med tiden..den har så bråttom ibland.

Sist skrev jag om lillebror som va "on the way" men nu är han ju här och har dessutom hunnit bli 11 veckor. Och det har varit 11 veckor av uppochner på alla möjliga vis. En storasyster vars värld blev lite uppochner när det kom en till som krävde uppmärksamhet här hemma, klättrar ur spjälsängen, trots × 100 men samtidigt världens finaste och snällaste syster. Ett hus som blev uppochner med pågående renovering och väldigt dåligt med tid över för städning. Två föräldrar som blev uppochner för vi kunde inte riktigt föreställa oss hur det skulle bli. Men visst blev det bra. Vi har ju fått världens finaste barn och vi har dessutom lärt oss att det är OK med uppochner!

Nog med uppochner. Det är ju vååår och snart sommar, det bästa på hela året. Trädgården visar sig från sin bästa sida (om man blundar lite för allt ogräs som också börjat växa;) Annat kul som händer framöver är ju kusin Jimmys bröllop då vi dessutom är helt barnfria..oj vad kul!!

Ett dop blir det också helgen innan midsommar och sen är vi mitt upp i sol bad och underbara utomhus-stunder (för visst blir det väl en sån sommar?!:)

Fredagkväll och en trött niklas sover i vanlig ordning här brevid mig i soffan.  Båda barnen sover i sina sängar och hunden sover även hon. Konstigt att det alltid är så att jag finner mig själv som den enda vakna här i huset!?

Nu hoppas vi på en fin helg med fina vänner på besök.

Puss å gonatt.

Lillebror on the way.

Uppdaterimgarna här blir ju tyvärr inte så frekventa men när livet tar sina nya vändningar brukar behovet att skriva lite komma!

Esther blir snart 2 år och även storasyster till lillebror som än så länge myser å växer i magen. 14 feb är beräknat ankomstdatum vilket visserligen är snart men denna gången är vi redo. BB-väskan är packad, spjälsängen är bäddad, babynestet har mormor sytt och dubbelvagnen står och väntar.

lite bilder från senaste tiden får berätta resten. Fredagströtta ögon. Kram.

Sommaren över?!

Eller? Samma dag som jag satte foten på jobbet i måndags efter 6 underbara semesterveckor så var det som om sommaren över en natt sköljdes undan av höstregnet. Det gjorde ingenting.

När man inte kan svara på den ständigt återkommande frågan vad har ni gjort på semestern så inser jag hur väldigt skönt vi har haft. Ljumma bad i sjöar och hav flyter ihop med soliga trädgårdsdagar, familjemys, vänträffar, kvällarna på altanen, friska vindar på öland, maten på grillen...ja som sommaren är och ska vara!

Vardagen har också sin charm(om man bortser från febern som drabbade Esther direkt när dagis drog igång igen)...men att faktiskt kicka igång den där delen av hjärnan som behövs för att klara av jobbet som till en början på höst-terminen innebär sammanfattningar och redovisning av alla dom 1200 feriearbetarna..tråkigt arbete kan jag erkänna men jag bryter av med lite jobbresor också, bryssel i september och någonslags kickoff med kollegorna framöver!

Esther är förresten en stor tjej nuförtiden, det är så märkligt och jag förundras varje dag över allt hon lär sig, allt hon förstår, all denna egna vilja som bara bubblar ur henne. Älskade Esther.

Nu gör jag mig redo för åter en kväll på jobbet och bg-festivalen som tyvärr inte har överbefolkats direkt men vi håller tummarna för att regnet nu blåser bort och att kvällen blir grym.

Tack å puss!

Lovade loppisfynd...

Å här är dom...sååå nöjd!! Alltihop för 450:-!
En bra början på denna loppis-sommar!

Att se möjligheter.

Livet är inte alltid en dans på rosor, men oavsett vad man dansar på så har vi ändå förmågan att dansa på ett sätt eller ett annat. Lyssnade på en föreläsning(för andra gången) av Mikael Andersson. Kanske inte världens bästa föreläsning men han lämnade kvar lite tankar. Han pratade om hur man måste plocka bort o:et i omöjligt, och visst har man varit på många sådana föreläsningar. Men Mikaels förutsättningar, född utan armar och ben, ger lite mer tryck bakom påståendet "ingenting är omöjligt"...ibland behöver man lite perspektiv på livet. Så jag föreslår att vi fortsätter att dansa, vare sig det är på rosor eller på lite tuffare underlag.

Och det är precis det vi gör här hemma i Åby, dansar oss igenom våra nya rutiner. Esther har varit på dagis i över en månad nu och visst är lämningarna lite jobbiga med tårfyllda ögon och "mamma-skrik" när jag går, men så fort jag lämnat rummet är hon redan på andra tankar och en hel lång dag med lek och bus kan börja, hon vill inte att det ska ta slut ens när vi hämtar henne! Hon har charmat all personal och verkar trivas som fisken i vattnet. Så mammahjärtat får stå ut en period med morgon-gråt helt enkelt! En dans på tårar och lite oro, men det går snabbt över.

Nu kommer våren och sen sommaren,underbara värme och återigen inser jag vilket underbart hus vi har, vilken trädgård, så många möjligheter och framförallt vilken enorm lekhage för Esther! Hon utforskar allt, gräset, gruset, buskarna, stentrappan, altanen, å sen gärna stentrappan igen!

Nåväl, nog med babbel. Nästa inlägg kommer jag förhoppningsvis göra min blogg mer rättvis(med tanke på temat, då tänker jag inte på vinet:) för imorgon ska jag å Esther på loppis-runda!!!

Kram på er!!

Life as I know it!

En ett-åring, renovering, galet jobb, och bara så roligt! Det får nog bli ledordet, roligt!

Senaste veckan har fått mig att tänka lite extra på hur gott jag har det och det tåls faktiskt att tänka på det emellanåt när man tycker livet rusar på i 110, dagarna bara försvinner 1 efter 1 och man tycker att man inte riktigt hinner med. men när man tänker efter så beror det oftast på att dom där dagarna som passerar är fyllda av massa roligheter och fyllda av liv, det är troligtvis därför dom också passerar i en sån otrolig hastighet ibland! Ett jobb som på många sätt uppfyller många av kriterierna av mitt drömjobb, ja nästan alla, en familj som är grym på alla sätt och vis, ett hem som faktiskt är vårt drömhem, vänner och släkt som finns där.. alltid! Ibland blir man som sagt lite extra påmind. Förra veckan var en sån. Träffade kusin Jennie och lilla Maya(som jag verkligen hade önskat kunde bo lite närmare), hade en underbart fullproppad jobbvecka, fick möjlighet till efterlängtade telefonsamtal med två av min fina vänner som jag tyvärr inte träffar så ofta, fick en efterlängtad fika-date med en saknad göteborgsvän, möttes dagligen av en glad sambo och glad dotter när jag kom hem, en ny liten tjej kom till världen och avslutningsvis fick jag en helt underbart rolig helg i Malmö med en av mina absolut bästa vänner!

Tror orden tar slut här och jag låter istället bilderna ta vid!!!

Ut med det gamla å in med det nya!

Så är det...tacka vet jag Facebook köp å sälj, har sålt en tv-bänk å nu förhoppningsvis en byrå! Köpt en ny byrå till hallen på samma köp å sälj sida(den vita) å tv-bänken köpte vi på Ikea i veckan!!

NÖJD!
Kram på er:)

Jul å ingen sol!

Japp så blev det... Mor å far har legat på beachen i en vecka nu och vad hände med oss?! Jo vi blev magsjuka! Osis. Men jag e inte bitter. Eller jo det är jag! Resan är ombokad till januari så vi fick bara suga på karamellen lite längre!

Och visst är det så att julen står för dörren. Jag väntar på en gran..men den kommer kanske snart! Å så längtar jag efter en ny tv-bänk, typ som den nedan, håller tummarna för en bra mellandagsrea:)

Bjuder även på en bild på världens sötaste lilla tärna!

Längtar efter sol och loppis.

Det ena är närmare i sikte. Sol, bad och familjemys. Snart snart! Och så såg jag mig omkring och insåg att jag inte varit på loppis på jäääätte länge.flera mil, månader och mammadagar sen. Försöker istället placera om och runt gamla fynd..när jag hinner.

Annars längtar jag faktiskt lite till jul. Har bjudit hem jobbet på glöggmys på fredag och det känns inte alls konstigt att börja adventspyssla..borde ju kännas konstigt 19:e november men nä.

Ta hand om er!

Om bara helgen vore en dag till.

3 är ju en sån där bra siffra och framför allt ett bra antal. Så varför kunde inte helgen vara 3 dagar. Fredagen kan omöjligt räknas för då är man bara trött. Lördagen är bra, då har man liksom släppt veckan, börjat koppla av, tar dagen som den kommer, äter sånt som är lite för lyxigt för att äta i veckan, dricker det där glaset vin och faktiskt njuter av varje klunk, men sen pang som från ingenstans kommer lördagkvällen och då sitter man där och kommer på sig själv bli lite stressad över att det snart är söndag och söndag är ju ingen dag egentligen det är bara en ångesttunnel som man blir tvungen att gå igenom, tunga steg med typ tegelstenar fastknutna kring fötterna. Man kan ju inte känna sig direkt uppskattad om man är söndag. Man borde kanske uppskatta söndagen mer, men det tar emot. Så för att göra en kort historia lite längre, det borde vara 3 dagar på helgen, helst två lördagar och sen den där söndagen som man aldrig kommer undan!

Nog om det. Jag ska nu ta tillvara denna lördagkväll med sprak från kakelugnen, hallonpaj i magen, en okej film på tv:n och som grädde på moset en älskling som om några timmar ska bli firad på hans första fars dag!

Och som ni vet, alltid en gobit från vårt hem. Här är veckans blocket-fynd! Å ja det ska bli vitt!(eller hur far?!)

Bloggar i nattestund.

Passar på när små fötter och händer knölar det sista i spjälsängen innan energin rinner ut och lilla älskade E somnar. 7 är egentligen Gonatt men det var massa bus och spännande saker som hände här ikväll så natten fick helt enkelt vänta en stund.

Kan verkligen uppskatta dom 5-15 minuterna som man bara sitter tyst och känner lugnet svepa över när det är dax för nattning...alla dagens intryck samlas som i en liten ask och drömmarna tar sen vid bakom dom små ögonlocken. Det är nog den mest fridfulla stunden på dagen.

Likt lilla Esthers drömmar så tog också mitt jobb vid i måndags efter 9 månader av mammafikande, matande, simmande, promenerande, skratt, gråt, himmel och frustration(en kort men väldigt beskrivande bild av tiden som gått). De sista veckorna av den tiden fyllde jag panikartat av så mycket mamma-dater och Esther-mys som det bara gick, jag fick skuldkänslor för att jag inte hade utnyttjat min ledighet till att vara och mysa mer med den finaste lilla tjejen, ångrade alla frustrationsutbrott, tänkte att jag kunde varit en bättre mamma helt enkelt. men sen insåg jag plötsligt att jag ändå varit good enough, mina egna krav på att vara en bra mamma har kanske inte alltid varit rimliga att uppnå så hur kan man då straffa sig själv för att inte klarat av och springa ett maraton när löparskorna aldrig varit använda?!

Jag gav mig själv en klapp på axeln och lämnade i söndags-kväll över stafettpinnen men en bra känsla i kroppen. En känsla av att jag älskar mitt jobb och att Niklas är den bästa pappan som förtjänar minst lika mycket egentid med vår dotter som jag har fått. Och att träffa henne efter en heldag på jobbet är som en liten bit av himlen, varje dag! Gammal vardag blir ny vardag och prioriteringarna blir annorlunda, på ett bra sätt!

Ni får några bilder på fina saker också, äntligen uppsatta:)