jag är så dålig...

...på att uppdatera har jag märkt den senaste tiden. så mycket som händer. hinner inte reflektera!!

senaste händelsen var i måndags, vårruset och 7780 kvinnor(+peter siepen) tog sig till växjö och strandbjörket!

vårt lag hackihälinen var rejält laddade och hamnade rätt långt fram vid starten. vi hade vår hejaklack här på kampastigen 59...riktigt trevligt!! efteråt kunde vi hämta ut vår piknick kasse med kalkonwraps som vi smaskade i oss här hemma. Väldigt väldigt trevlig kväll! tiden blev 24.50! ingen prispall men nöjd ändå....

i lördags fick vi besök av madde och lars som var i växjö krokarna på 60-års kalas. rabarberpaj och mys på terassen. spel in på natten och sen en härlig fruskost på uteplatsen i den härliga solen...kan inte förstå vilken underbar helg vi fick uppleva. ledig och allt!! ahh, så underbart!

tidig lördagmorgon sa vi grattis till Sören som hade fylledag(och skickade grattis tankar till övriga som firade födelsedag och bröllopsdagar!!!!) sen var vi spända av förväntan på kossorna uppe i björkelid som skulle ut på grönbete! äntligen fria efter en lång höst och vinter...sicka skutt de tar! Moa njuter av "laggårds" livet med både katter och kossor...muuuu, mjau mjau!

I fredagskväll var vi bjudna till Tina
som fyllde 20...alltid lika trevligt där uppe på vinden, goda vänner och gott tilltugg! och tina lika vacker som en dag. Vi hade även lite förfest hos icka och henke med grillat och några glas vin. vår/sommar kvällarna blir inte bättre än så!

innan volvon gick till hultsfred i fredags hann jag även fixa lite här på utsidan av kampastigen 59. vackert med sommar blomster...man blir lika glad varje gång man öppnar dörren. så inga frost-nätter nu tack!

jag inser även att jag inte har uppdaterat er på nicke och jimpans 50-års fest ute i adriansnäs, long time ago! men vill ni kika på lite bilder så finns de här-->kort .

jag själv går igenom alla möjliga känslo-omställningar. micke, syrrans man ligger inne och cellgiftsbehandlas, inget roligt alls. skönt och bra att det blir gjort och upptäckt i ett sådant tidigt skede men ändå något som påverkar alla berörda. inte minst min älskade syster.

två dagar kvar på min praktik...jag har börjat ta steget ut ur dessa underbara ungdomars liv, försöker mentalt förbereda mig på att inte finnas där längre. inte en helt smärtfri process kan jag erkänna. I suck at saying goodbye!