starten gick för första gänget och vi försökte verkligen använda vår lasersyn
vi hittade den perfekt platsen vid målgång så där fick vi med både icka och hennes mor.
Ickas egen förklaring till varför bilden på henne blev så suddig var att hon sprang ju så himla blixt-fort förbi:)
Det var ett bra beslut vi tog och trots blåsten var det en härlig måndagkväll!
idag tar jag tag i utredningen. i promise!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar